Saxat från Markbladet, vecka 7, den 11 februari 2026
De gamla uppbrunna kyrkoarkiven från 1800-talet har väckts till liv. För Markbladet berättar Anette Kruse från Marks Härads släktforskarförening hur det omfattande arbetet har gått till.
Nedan text är samma som i artiklen.
BJÖRKETORP Den 5 mars 1858 inträffade det som inte fick hända. En stor brand hade satt Surteby prästgård i lågor och snart låg hela byggnaden i aska. Däribland kyrkans hela arkiv.
– Ja det var alltså inte bara boningshuset och expeditionen som brann upp utan också hela arkivet. Så den som har försökt att släktforska har snabbt kommit fram till väggen. Det räcker att du ska leta fram mormors föräldrar så tvingas man snart ge upp, berättar Anette Kruse från Marks Härads släktforskarförening. Hon är också den som har varit starkt drivande i arbetet med att återskapa kyrkoarkivet. Ett arbete som startade på 1980-talet men som blivit klart först i år.
– Jag var med och bildade Fotskäls hembygdsförening på 1980-talet och är bördig därifrån. Samtidigt så startade vi upp olika dokumentation och kom in på släkter och hembygdsforskning. Där fick vi kontakt med två herrar i Göteborg, släktforskaren Rolf Ekelund som är bördig från Surteby och Lennart Andersson Palm är senior professor inom den historiska fakulteten, berättar Anette och fortsätter:
– Det var Rolf och Lennart som inspirerade oss att komma igång med ett rekonstruktionsarbete av delar av det brunna kyrkoarkivet. Det var inget enkelt arbete. Surteby pastorat bestod av socknarna Kattunga/Surteby, Fotskäl och Tostared. Idag ryms även Hajom och Berghem och tillsammans bildar dessa Västra Marks församling. Inte heller var något digitaliserat. För gruppen innebar det långa dagar och sena kvällar med att läsa upp mantalslängder och skriva ner dem på nytt. Sida upp och sida ner, allt tolkat från gammal skrivstil.
– Ja vi läste av blanketter och prickade av person efter person. Det var ett stort jobb. Vi hade också avfotograferade mikrofilmsrullar som vi projicerade mot en vägg eller till och med upp i taket, minns Anette:
– Sven kunde ligga på soffan och läsa av från taket. Man kan skratta åt det i efterhand såklart. Blanketterna blev till ett flertal tjocka pärmar med nya register, dock inte från alla socknar i församlingen. På 1990-talet brändes de som var färdiga på cd-skivor och lades in i kassaskåp tillsammans med alla pärmar där de så småningom glömdes bort.
– Till vilken glädje då, frågar sig Anette.
Hon bestämde sig därför för ett par år sedan att avsluta jobbet med kyrkoböckerna en gång för alla. Detta då hon blev kontaktad av en Anna Andersson.
– Hon var från Örby och bördig från Tostared. Hon hörde av sig gällande släktfrågor. Jag tänkte att det lät bra med någon kunnig i Tostared så jag frågade henne om hjälp med kyrkoböckerna och hon sa ja. Så hon och jag har suttit med mikrofilmer på biblioteket i Kinna där en har läst och en skrivit. Det har varit väldigt underlättande att vara två, säger Anette.
Helt färdiga är de inte med allt arbete. Fortfarande återstår det lite pyssel med att söka, fylla på information, läsa in från bouppteckningar och liknande. Men efter alla år känner Anette att de är nära ett färdigställande.
– Det känns helt underbart! Jag är väldigt glad för det. Jag har tydligt sagt ifrån att jag vill inte ha något tack eller klapp på axeln. Vetskapen att kyrkoböckerna åter kommer ut till allmänheten räcker gott. Materialet finns nu också sökbart på www. slaktdata.org, säger hon. Själv har Anette släktforskat sedan 1980-talet och hon vill gärna uppmuntra andra att göra det.
– Jag är väldigt envis och målinriktad. Jag vill nå fram. Min släktforskning handlar till en del om att fylla en antavla med datum och namn men jag kan lika gärna gå igång på ett namn på ett foto. Hon funderar på historians betydelse för henne personligen.
– Historia är för mig att få lite korn här och där och förståelse om hur livet var förr. Det är inte mossigt med släktforskning. Om man inte vet vem man är, hur ska man då veta vart man ska? Lennart slutade sitt anförande på Släktforskningens dag med att han sa ”nu är det inte längre synd om Surtebyborna när den sista pusselbiten lagts.”
Marie Selenius
marie.selenius@markbladet.se
